Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång, men det får bli därvid: »Doktoren åren
briljant karl, det märks på er, fru Elsa?»
Du ser mina stora ögon?
Han fortsatte ogeneradt: »Om en vacker
och intelligent kvinna som ni, fru Elsa, fått
den där slipningen till äkta diamant, är det en
mans verk. Man ser den aldrig hos ensamma
kvinnor.»
Nå, den gången jag så där frankt hälsade
på och skrämde Preben Lycke, var han
ömkligt förkyld. Vi hade varit tillsammans på
middagar eller supéer ungefär en vecka utan en
dags uppehåll, och detta tålde han ej vid.
Du förstår, att jag pysslade om honom på
bästa sätt, och han var så ödmjukt tacksam,
att det var halft rörande, halft bedröfligt.
»Men, herr Lycke, jag har ju bara visat
vanlig mänsklighet,» sade jag slutligen
skrattande.
Han har små milda blå ögon och det
glimtade till i dem, när han svarade:
»Fru Elsa, ni begär ingenting af mig. Ni
är rikare än jag och ändå har ni råd att
hjälpa mig. Därför är jag så tacksam. Vet ni
inte, att det i allmänhet endast äro de fattiga
som ge.»
Vi talade sedan en kort stund om honom
själf. Han har så fullt upp af detta världens
goda, att det tröttar honom. Energi är för
honom en totalt okänd egenskap, men han är
god och klok, och jag är stolt öfver att ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
