Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här gången, fru Elsa. Ni säger med andra ord:
’Är jag för gammal?’ och då svarar jag helt
lugnt: Alla gudar signe er, barn, ni är snarare
för ung, ty ni har det farliga modet att låta
tiden löpa bort ifrån er.»
När Elsa-Maria skildes ifrån honom och
på hemvägen genomgick deras samtal, kunde
hon ej förstå, hvad det varit i det, som gjort
henne så glad, men hon gick så snabbt och
lätt, som hade hon en angenäm brådska, och
det klingade inom henne som af muntra bjällror
i takt. Människorna, hvilka hon oupphörligt
kom i kontakt med, föreföllo henne dock så
långt aflägsna, som skulle hon sett dem i ett
milsvidl perspektiv, och när hon hälsade på
bekanta, skedde det tankspridt som i en fort
förflyktigande vision.
Hon sprang gnolande uppför de långa,
bekväma trapporna till pensionatet och ringde på
som en skolflicka, hvilken fått läxfritt.
Hvar-för hade den tryckande tanketyngden plötsligt
släppt henne, undrade hon och kunde ej ge sig
svar, var endast så trygg, så viss om, att nu
skulle hon kunna se Börje in i de skarpa, grå
ögonen.
Inkommen i det tråkigt eleganta rummet,
där alla möbler stodo paraduppställda, såg
Elsa-Maria sig af gammal vana omkring på de ytor,
dit ett bref kunde blifvit kastadt. På
fönsterbordet stod en ask och några frimärken lyste
emot henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
