Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han teg och lät sina ögon famna henne,
medan armarna ännu stelt dröjde, liksom rädda
för sin egen inneboende styrka, ty nu först,
när hon stod midt emot honom, och han genom
skilsmässan lärt sig sakna, kände han det för
henne, som gör en mogen mans kärlek trofast:
gemenskap i lifvet själft, i dess stora och små
kraf, i allt det, som får klarhet af tvennes
förstående.
»Jag vet inte, om jag skickade dem med
en exakt mening,» sade han leende. »Jag bröt
dem i otålighet öfver något jag inte kunde rå
på, men du har nog gifvit mina tankar form.
Du borde komma.»
Hon nickade tryggt.
Det var en sekunds väntan i hennes
hållning, och glansen i hennes strålande ögon
fördunklades, så drog hon sakta sina händer ur
hans och sade med ett litet konstladt skratt:
»Jag är kaffehungrig! Ska vi inte slå oss
ned?»
»Jo, gärna det.»
Hon pratade och åt. Hennes lifliga ansikte
skiftade oupphörligt uttryck, och han följde
detta muskelspel med en ljuflig förnimmelse af,
att hon aldrig skulle kunna bli stereotypt tråkig
som de flesta åldrande damer; hon hade utan
boklärdom nått det utvecklingsstadium, då man
blir personlighet, och så skulle hon alltid
bibehålla detta tjusande behag, som ofrivilligt gaf
intryck af att hon blifvit kysst och älskad så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
