Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte otrohet, det är det inte, det är snarare en
olust att svika lifvets helglöften. Nu är jag så
glad öfver att du kommit, att jag liksom fått
dig till skänks, men kan du inte förstå, att
hvardagslaget skall gnata bort den stämningen?»
»Nej,» sade hon allvarligt, »inte nu mera,
Börje. Nu är det inte nödvändigt, att vi gå så
långt ifrån hvarandra. Jag är en annan än när
jag reste, och du tar emot mig som en annan.
Det är något som vissnat bort inom oss. Jag
skulle vilja kalla det ungdomsträdet. Vi ha växt
ifrån hettan i vårt blod, tror du inte det.»
Han log förstulet och svarade ologiskt nog
med en kyss.
Då tryckte hon sig närmare honom, och
hon blygdes ej för att önska det han nu ville
läsa hennes tankar, följa hennes aning. Det
fanns ej blott ett förflutet för dem; det fanns
också en framtid och i dess ansvar skulle de
säkrast enas.
Ingendera uttalade några bindande löften
eller stora ord, tvärtom dog samtalet bort
emellan dem, som hade det ingenting mera att
betyda, men det, som tidigare skilt dem åt,
Elsa-Marias förtid, var nu ett aflägset minne, och
Börje visste, att det hjärta, som lugnt slog mot
hans, hade nya önskningars takt.
De glömde inte tiden, deras lycka var ingen
jublande flykt utom rummet, men de ville ej
tända lampan så snart, ej bjuda en kväll som
alla andra med läsning och handarbete stiga in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
