Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karna ömt torkat bort saften, som rinner mel-
ian de knubbiga fingrarne.
Anna är så iik henne en tvillingsyster
gärna kan vara det, men hennes hår är något
mörkare och vill ej locka sig så rikt. Och dess-
utom är hon just nu ej alls till sin fördel. Ögon
och näsa äro svullna af gråt och bli det än
mera af den lilla knutna handens ihärdiga be-
mödanden att torka de tårar, som hon oupp-
hörligt känner rinna utför kinden. Men trots
de tappraste ansträngningar kvälla de dock
oupphörligt fram, läppen hänger sorgset, och
vresigt tillbakavisar hon de äldres vänlighet.
”Mamma — hvar ä’ min mamma’P’1 snyf-
tar hon.
Slutligen förlorar man alldeles tålamodet
med henne.
”Var inte envis, barn”, säger faster Ebba,
”om du gråter aldrig så, så får du ändå inte
igen din mamma — nu hör du det.”
Men då reser sig trotset —Annassvåraste
själslyte — inom henne. Hon reser sig kapp-
rak och styf och gallskriker:
”Ta’ er gamla konfekt! Jag vill inte ha
den — jag vill ha igen min mamma, säger jag!”
Och härmed kastar hon ut innehållet i sitt
förkläde, så att karameller och nötter sm att-
rande fara omkring, och vill därpå springa sin
väg, i hopp att alltsammans till slut endast är
ett elakt skämt och att hennes älskade mamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
