Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
tappert inne med gråten, ty hon hade redan lärt
sig att med tårar kom man ingenvart med fa-
stern.
•’’Det gör just också detsamma”, svarar
denna omildt. ”Och spring nu ut, men klif
inte upp någonstans och passa på, när middags-
klockan ringer. Jag skall ha ett öga på dig
härifrån m itt fönster.”
Ute i trädgården går Anna stillsamt och
lillgammalt upp och ned. Den storm, som fa-
rit fram öfver hennes unga lif, verkar nästan
förlamande, och ingen fins, ingen, som förklarar
gåtan eller med joller och ömhet lockar fram
barnaglädjen igen.
Endast m innet af hvad morbror Axel har
sagt, att ”mamma i alla fall är hos sin lilla
flicka”, ger henne tröst.
Men skall hon veta att detta är Anna?
”Ja, mamma, det är jag — det är jag —
jag’1
, säger hon upprepade gånger till sigsjälf,
rädd att inte ens kunna tro det själf.
Men se, där har solen väckt till lif en
brokig höstfjäril. Den gifver barnets tankar
en lycklig vändning — en stunds förströelse.
Medan Anna sålunda vandrar under de ål-
driga, mossbelupna träden i faster Ebbas träd-
gård, rullar vagnen med morbror Axel och Ed-
gar genom gatorna och håller framför det hus,
där moster Karna förhyr en våning.
Gunlög har hört ringningen på tambur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
