Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2f;
där förlästa, säkra skolflickorna äro min fasa.
Mild, huslig, intagande — en liten solstråle skall
min lilla flicka bli.”
”Det är ett vackert program ”, genmälte
morbror Axel, och strax därpå taga han och
Edgar afsked.
Gunlög kastar slängkyssar åt de bortfarande
uppe ifrån fönstret och nickar, så att lockarna
guppa upp och ned likt gyllne hoppetossar i
solskenet.
”En förtjusande tafla, den lilla där uppe!
Kom ihåg den såsom ett vackert minne från
gamla Sverige, min gosse”, sade morbror Axel.
Men den allvarsamme gossen, som dess-
utom ej egde fadrens lätt hänförda skaldeblick
för allt skönt, svarade:
”Hon frågade ej en enda gång efter sin
mor. Jag skulle önska att hon gjort det”,
tilläde han med en suck.
Morbror Axel drog sonen intill sig. Han
förstod den känsla, som dikterade den unge
gossens ord. Hans egen mor hade ju dött så
nyligen, att sorgen ännu var färsk i den mo-
derlöses själ.
”Moster Karna har bättre förstått att sking-
ra Gunlögs sorg, än faster Ebba Annas”, sade
han urskuldande, ty hos morbror Axel, liksom
hos alla andra, ha Gunlögs lockar och väna
väsen eröfrat lejonparten af intresset framför
Anna med sin dystra sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
