Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kråkorna väl sågo bösspipan blänka på långt håll,
haxade de i väg med ett ilsket kraxande långt
bort öfver bergen — och tålmodigt väntade på
att en ensam kråka skulle komma inom skjut-
håll — fick hon en idé.
Däruppe i den mossbelupna lönnen redde
ett skatpar sitt bo. Nu var förhållandet det,
att hon tog aldrig mer än ett ägg ur det bo,
som hon röfvade, och gjorde det alltid med
största försiktighet för att ej skrämma bort ho-
nan från de öfriga äggen. Men ibland hade
det roat henne att lägga starägg till domher-
rens fru — svalägg till ängsskärans o. s. v. och
alltid iakttagit att de små mödrarna beskedligt
utkläckte hvad som sålunda smugglades till
dem af den viga omkring klättrande flickan.
Tänk om hon nu skulle lägga ett hönsägg
till det nygifta paret däruppe i lönnen?
Hemma i hönsgården fanns en höna som
värpte små ägg. Hon vaktade denna några da-
gar, och just som det belåtna skrockandet till-
kännagaf att hönan värpt, tog Anna det varma
ägget och skyndade därmed bort till lönnen
och släppte behändigt ned det i det nu färdig-
redda boet, medan honan vände ryggen till.
Oviss om utgången dröjde hon i närheten
tills fågelparet återkom. Honan flaxade vill-
rådig öfver redet, hanen såg efter hvad det var
som förbryllade hans lilla fru, och båda syntes
rådslå. Men så sänkte sig honan — flög upp
igen — men pöste omsider ut sig så stor hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
