Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon med en förtrytsam rodnad och började rifva.
papiljotterna ur håret.
”Men, kära Gunlög, jag är ju riktigt ele-
gant. Fina, svarta kläder, hvit halsduk —
handskar — blankläderskor — Åh, sankte Per
då!” afbröt hon sig bestört och blickade ned
på sina fötter.
Blankläderskorna hade ”skint som en ny-
oljad neger”, som hon själf sagt, när hon hemma
tog dem på, och nu sågo de ut så att man
kunde bli förtviflad däråt.
”Jag glömde ju galoscherna!”
”Ja, du är dig lik”, utbrast moster K arna
förtretad och het om öronen, ty tiden led, och
ännu voro de inte färdiga. ”Skäms du inte a tt
komma bort till folk och smutsa ner så här.”
”Jo, detta är just en treflig början”, tänkte
Anna och såg förskräckt på de spår hon läm-
nat efter sig, ty vårslasket därute på gatorna
var ej att leka med.
Skamsen kröp hon in i en vrå, medan hen-
nes skor togos ut till torkning, och tänkte ned-
slagen på hur mycket angenämare hon kunnat
haft det om hon i stället, såsom hon velat, fått
stanna hemma och, hvisslande en m unter me-
lodi i den stilla vårluften, strukit sin båt och
sett på hur de smältande isflaken kommo dan-
sande nedför ån.
Men nu var Gunlög ändtligen färdig och
beundrades af moster Karna och jungfrurna,
som stucko in sina hufvuden i dörröppningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
