Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var också förtjusande söt och vacker
i sin ljusblå klädning med guldband om håret
och midjan — ä la Ingeborg — och en bukett
friska rosor i bröstet.
”Hu får skynda dig att växa upp, min älsk-
ling”, sade moster Karna och kysste henne, "så
att jag snart får den glädjen att föra ut dig i
stora världen bland stort folk.”
”Ah, moster K arna”, sade Gunlög med vär-
dighet, ”detta är dock ingen barnbal. De flesta
af gossarne ha gått och läst, några af flickorna
också, och själf är jag inte något barn längre.”
”Ja, i min ungdom ansågs en fjorton års
flicka för en knoppande ungmö, och ungher-
rarne skrefvo sonetter till henne och arange-
rade serenader — och du har endast ett år dit.
Själf förlofvade jag mig vid sjutton år och
gifte mig när jag fyllde aderton. Det var inte
ovanligt den tiden.”
"En förskräcklig tid!” ljöd det ogillande
bortifrån Annas vrå, där hon satt och förar-
gade sig öfver ”moster Karnas oförnuftiga pjol-
ler”, såsom hon inom sig kallade det.
”Jag finner det mycket vackert och poe-
tiskt”, sade Gunlög, som redan läst åtskilliga
romaner, och hon tilläde med tillförsikt: ”Jag
ämnar följa ditt exempel, moster K arna.”
”Om du får någon, som vill ha dig —ja!”
ljöd det åter försmädligt bortifrån vrån.
”Åtminstone kan jag räkna på detta före
dig, Anna Haller”, svarade Gunlög spetsigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
