Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
halkat omkull i smörjan. De hade kunnat skära
sig på glasbitarna, och flickorna hade fått sina
klädningar förstörda.”
”Ja, det har du då rätt i”, sade Maria och
såg på Anna med en viss respekt ”Men vi
kunde ju ha väntat, tills polkan varit slut.”
”Visst inte”, inföll Anna hastigt. ”Vi äro
också gäster här, men man försummar oss uppen-
bart, och det ska’ man ha igen.”
Maria måste le åt detta Annas sätt att se
saken och syntes alldeles tröstad, då nu xAmna
förklarade, att hela den stora tallriken var för
småsyskonens räkning.
”Det är nästan mer än min ficka förmår
med”, sade hon förtjust.
”Då skall jag härbärgera resten för dig,
för vi ha ju samma väg hem”, sade den be-
redvilliga Anna och tilläde: ”Hur många sy-
skon har du? Aro de mycket yngre än du
själf?”
”Ja, det äro de allt. Viking är åtta år,
Björn fem och lilla Elin tre år. Jag har haft
ännu två syskon — en bror och en syster —
båda närm ast mig i ålder. Men de dogo för
två år sedan, nästan samtidigt, i skarlakansfe-
ber. Det var ett mycket hårdt slag för stac-
kars mamma.”
”Jag skulle önska, att jag ägde många sy-
skon — helst bröder”, sade Anna och stretade
med att få sönder sitt sista päron, som var
mycket hårdt och oupphörligt halkade undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
