Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slungades rak lång pa gollvet, medan Anna le-
tirerade bakom en stol och bjöd till att hämma
blodet, som droppade från näsan — hvaråt den
ursinnige Viktor hufvudsakligen riktat sina
angrepp, ty i stället för att ärligt brottas, klöste
han ikring sig som en ursinnig flicka, när han
blef ond.
Helst skulle hon nu ha velat gått ifrån
alltihop, men rädd för att detta kunde tydas
som feghet, stannade hon kvar och inväntade
med återvändande lugn ett nytt anfall fran sin
fallne motståndare.
D et skulle inte heller ha uteblifvit, om inte
de andra gossarne lagt sig emellan, och ingen
vet hur detta uppträde kunnat sluta, om den
hetsiga unga skaran tagit parti för och emot;
men nu stodo de alla på Viktors sida. Han
var visserligen ingen favorit hos dem, men
Anna var det ännu mindre, och de hade alla
sett, hur hon tömde mj ölkkannan[öfver honom,
men icke hört tvisten förut och Viktors skam-
liga tillmälen.
”Bry dig inte om henne, Viktor. Vi köra
ut orostifterskan, som hon förtjänar, och där-
med punkt.”
Och två af de störste och starkaste gossarne
togo Anna emellan sig och släpade henne mot
dörren, medan de andra under skratt och han
skuffade på bakifrån.
Endast en enda röst sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
