Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m innet af den döda modern att i sorgens stund
Jiylla sig till.
Då hörde hon en vänlig röst vid sin sida,
och då hon blickade upp, fick hon se Maria
Wedmans milda, bekymrade ansikte lutadt öf-
ver sig.
”Jag är så ledsen för din skull. Jag hop-
pas, den a fsk y värde gossen inte gjorde dig myc-
ket illa.”
”Nej, strunt i alltsammans”, svarade Anna
och bjöd till att le, tappert bekämpande tå -
rarna, som hon var för stolt att visa inför denna
främmande flicka. ”Det var bara sa rysligt
det Viktor sade. Tror du honom?”
”Nej visst inte”, svarade Maria med stor
bestämdhet. ”Då jag ännu trodde, att du
var en gosse, och i höstas satt uppe i m itt fön-
ster och såg dina lekar och hur ståndaktigt du
aldrig rörde något, som ej den gamle trädgårds-
mästaren gaf dig lof till, så beundrade och gil-
lade jag dig och tänkte: D etta blir en bra
man med tiden — jag hoppas han kommer att
gifta sig med min lilla Elin.”
Vid detta sista, lustiga tillägg måste de
båda skratta, och Anna kände sitt kurage åter-
vända.
”Nu blir det bäst, jag går hem”, sade hon,
ägnande denna Gunlögs bal en sista suck.
”Då följer jag med. Jag har ingen jung-
fru som hämtar mig, utan hade i alla fall tänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
