Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att gå tidigare. Så utm ärkt, att jag uu får säll-
skap.”
Maria gick in igen för att taga afsked och
återvände snart med moster Karna och en våt
handduk, hvarmed hon hjälpte Anna att badda
den svullna näsan och tvätta bort blodet.
”Du får skylla dig själf”, sade moster Karna
och himlade sig, flitigt anlitande luktvatten-
flaskan, då hon återtog den blodiga handduken.
”Jag hoppas, du säger faster Ebba, att Gunlög
och jag äro utan skuld.”
”All right, moster K arna”, svarade Anna,
hvarifrån sista skymten af missmod vek bort
under Marias vänliga omsorger. ”Jag är bara
förtretad öfver att jag inte fick äta mig riktigt
m ätt — jag har en förskräcklig aptit.”
Moster K arna himlade sig på nvtt.
”En förskräckligt robust flicka. Min Gud
— hvilken grof natur” — fortfor hon, men
gick in och återkom snart med en tallrik med
stek och en med dessert.
Anna tackade och åt. Men hungern var
egentligen mer diktad än verklig, ty hon hade
ädelmodigt velat gifva moster Karna det in-
trycket, att hon åter var fullt till freds och ej
frågade ett dugg efter det hela.
Sedan de båda flickorna därpå tagit afsked
af moster Karna och skickat hälsningar till
Gunlög, voro de snart nere på gatan, på väg
hem.
”Det är första gången jag är ute så här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
