Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar, Katrinas välmenta ylledukar mot hes-
heten retade och pinade henne, och så måste hon
dricka en sorts afskyvärd dekokt och lukta på
mentolin emot snufvan. Hon kraxade som en
hes kråka, när hon skulle leka med Pedro —
som hon lät K atrina hämta upp åt sig —, så att
han af pur förvåning öfver dessa underliga lä-
ten gjorde alla sina konster rakt på tok. Han
fick otaliga bannor och ledsnade och började
så envist att gala och skrocka, att Anna må-
ste skicka ner honom igen. Därpå ställde hon
sig i det öppna fönstret och sköt tills måls
på kvistar och grenar i parken. Men faster
Ebba, som hörde skjutandet och gissade sig till
det öppna fönstret, kom inlinkande med fart
och körde, grälande, den oförnuftiga flickan
därifrån. Och så brådt gjorde sig den gamla
damen, att hon glömde käppen och snafvade
och föll och hade så när kunnat ställa till en
ny olycka med sitt ben.
Till middagen hade K atrina välvilligt la-
gat hennes favoriträtter, kokt rökt skinka med
spenat — uppdragen af Anna själf i drifbänk —
och till efterrätt en delikat gräddkaka med
klarbärssylt. Men ingenting ville i dag smaka.
Andtligen inföll den timmen, då faster Ebba,
i gula länstolen i kakelugnsvrån och med Fide-
lio i knäet, tog sin middagslur. Solen dalade
mot väster — snart skulle denna förfärligt långa
dag hafva ett slut. Sorgsen i hågen, kröp Anna
upp på sin taburett vid fönstret, stödde huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
