Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam, om än fastern föreföll att vara sträng och
oresonlig. Hon borde komma ihåg hvad som
förbittrat faster Ebbas lynne och gjort henne
afvogt sinnad mot sina medmänniskor. ”Långa
års ensamhet och sorg har kommit hennes
hjärta att krympa ihop, men om du rätt bemö-
dar dig därom, kanske skall det lyckas dig att
få det att svälla af kärlek och glädje igen”,
skref den snälla morbror Axel, som, fastän de
voro så långt skilda åt, dock hållit sitt löfte
a tt ej glömma sina ”små svenska flickor”, ty
allt emellanåt skref han till dem och skickade
dem presenter.
”Nej, nej”, mumlade Anna för sig själf,
”om det varit Gunlög — hon kanske skulle ha
lyckats; alla hålla af henne, men jag —”
Hon skakade på hufvudet och fann det
vara en ren omöjlighet, a tt hon skulle kunna
uppm juka och blidka denna knarriga, grälsjuka
och hårdsinta gamla.
Men i detsamma tändes plötsligt upp ljus
midtemot, och ifrigt sträckande fram hufvudet
kunde Anna, genom blomkrukornas gröna gal-
ler därinne, se hur de små barnen lekande
sprungo omkring på golfvet, medan Maria, som
var på väg fram till fönstret för att släppa ner
gardinen, i förbivägen slog armarna om modern,
hvilken redan satt vid sin söm, kysste henne
och med upplyftadt pekfinger lekfullt tycktes
banna henne för något. Men så släpptes gar-
dinen ner, och den täcka taflan var försvunnen.
Tvillingsystrarna. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
