Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Sa’ han så, den lymmeln! Grodt, vi få se,
min gunstig herre.”
Anna blef förskräckt och ångrade att hon
varit så uppriktig. Hon tyckte visserligen illa
om Viktor, men ville dock ej ställa till någon
förtret för honom. Själf ägde hon ej en afläg-
sen tanke på att få något af fasterns skatter och
hade tagit Viktors prat om att han vore den
blifvande ägaren mer såsom ett skämt.
”Och du — du blef ond, för naturligtvis
räknar du också på att få skatten, när den
gamla draken en gång är sina färde”, fortfor
faster Ebba, tog sig betänksamt en pris ur guld-
snusdosan — som äfven den en gång hade
tillhört hennes far, barnens grandfarfar — och
betraktade Anna skarpt.
”Jag sade Viktor, att om det komme an
på mig, finge han gärna taga knapparna med
detsamma och alltsammans det andra också.
Sådant frågar jag inte efter.”
”Nej, visst”, sade faster Ebba försmädligt,
men road af Annas lugna, värdiga ton. ”Lyster
mig ju st veta, hvad du skall taga dig till, mam-
sell stursk, ifall jag gör dig arflös.”
”Jag hoppas, jag aldrig kommer att fråga
efter jordiska ägodelar”, svarade Anna fogligt,
mildt och allvarligt stämd efter denna dags
skymningstankar. ”Jag ämnar bli sjuksköterska,
och då behöfver man så litet — endast en hvit
mössa och ett hvitt förkläde.”
Till och med faster Ebba måste dra på mun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
