Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, .. f 11119; r0(inade- Hon påminte sig med en
kansla af skam Gunlögs ord, då kon på balen
föreslagit M ana Wedman till bordsgranne: ”Du
gjorde mig en tjänst, om du inte så intim t säll-
skapade med den där flickan — kon är ett be-
svärligt påhäng för moster K arna.” Men na-
*Urillk
g^ ls kunde inte tala om Gunlögs
dubbelhet, utan teg oek såg i marken ock för-
sökte intala sig, att systern fann det köra till
god ton att vara lika vänlig ock artig mot alla
— arven mot för henne misshagliga personer.
Men kon kände sig i alla fall harmsen på Gun-
log, ty kon tyckte, att uppriktighet var förmer
än ”god ton”.
Maria föredrog också Annas rättfram m a
vasen framför Gunlögs alla små vänligheter,
som hon misstrodde — utan att veta kvarför
- men ville helt naturligt ej låta påskina detta.
’Låtom oss gå ett stycke nedåt älfven”,
sade hon, bytande om samtalsämne. ”Den är
alldeles isfri nu, och det skall bli ljufligt att
höra de frigjorda böljorna slå mot stranden
och se hur solen glittrar i vattnet.”
D etta förslag fann Anna utm ärkt och gick
förtjust in därpå. Hon stängde sina fönster,
lade en träkloss emellan, så att den soliga luf-
ten fick spela in på plantorna, hvarpå de be-
gåfvo sig å väg tvärs igenom parken.
”Här, invid den mossiga stenen där uppe
biukar jag alltid finna de första blåsipporna”,
sade Anna och pekade uppåt björksluttningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
