Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m it in. De skreko ynkligt ock hade kört ihop
sig i en klunga fram i strumpfoten och höllo
på att kväfvas och klämma ihjäl hvarandra.
Hugo kom till mig, krithvit af förskräckelse,
och vi försökte peta ut djuren och skakade
strumpan, men de bara klöste och beto sig fast,
men strumpan var seg, och slutligen måste vi
klippa upp den för att få ut de stackars små
kräken, och jag var mycket förargad, för jag
hade endast detta paret silkesstrumpor och
skulle haft dem på en bjudning just samma dag.”
”Bannade du honom?”
”Ja, det gjorde jag — och det ångrar jag
nu”, sade Maria med en suck och fortfor: ”En
annan gång hade han fångat en orm och lagt
den i en papperspåse på bordet i barnkamma-
ren, men när han skulle komma och taga den
igen, var påsen öppen och ormen borta, och vi
sökte i hela huset och hade ett ohyggligt be-
svär. Yi hade en främmande fru på besök,
och hon reste sin väg hals öfver hufvud, och
vi andra lågo vakna om natten och väntade
att få känna något kallt slingra sig om benen
och fruktade äfven för våra lif, ty vi visste ju
inte, om det varit en huggorm eller vanlig snok,
som den oförståndige gossen tagit.”
”Fingo ni ej tag i den sedan?” frågade
Anna, djupt intresserad.
”Nej. Förmodligen ledde instinkten det
lilla djuret att söka sig ut i det fria igen, däri-
från det kommit.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
