Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmodligen kommit på det klara med att det
icke var ett par buskar utan ett par små värn-
lösa flickor, som stodo där borta, rakt i lians vgg.
Han rullade vildt med ögonen, sänkte stridsfär-
digt hufvudet ock rörde sig i ett slags skämt-
samt långsamt tempo framåt, som om han skulle
ha tänkt:
”Jag har ingen brådska, mina unga damer.
Hi undgå mig i alla fall inte.”
nVi få gå ut i vattnet”, sade Anna beslut-
samt, sedan hon tyst öfverlagt och kommit till
det resultat, att det var omöjligt för den klena,’
obekvämt klädda och dessutom nu nära van-
m äktiga Maria att ”kila” undan, om hon också
själf skulle ha kunnat det.
Ej ett ögonblick föll det henne in att lämna
den andra i sticket.
Men Maiua endast stirrade på henne.
”Drunkna är ej bättre”, sade hon förtviflad,
med slocknande röst.
”D etta behöfva vi ej befara”, svarade Anna
och drog henne med sig, medan hon talade.
”Ängen är här öfversvämmad af vårflödet ett
godt stycke och strandbädden sedan långgrund.
Kom — vi ha ej annat val”, bifogade hon och
plumsade modigt ut och hjälpte Maria att upp-
lyfta de hindersamma kjolarna på axlarna.
Det var förfärligt kallt, och de hisnade båda
till, men det kalla vattnet återkallade Maria
i någon mån till besinning, och det var dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
