Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej, ingen af oss ha någon egentlig skuld
i detta missöde, ty ingen af oss kunde ju veta,
att boskapen skulle släppas ut just i dag”, sva-
rade Anna öfvertygande.
Hon hade knappt talat ut, då faster Ebbas
fönster skrällande for i väggen och Eidelio,
uppskrämd ur sin hvila, gaf till skall. Den
gamla fröken stack ut sitt mössprydda hufvud
och betraktade med vreda blickar de båda vat-
tendrypande figurerna och ropade Anna an.
Vi rakade ut för tjuren, faster, och måste
gå ut i älfven för att freda oss”, sade denna
förklarande.
”Oefterrättliga flicka! Detta är ett af dina
vanliga upptåg — jag är viss därom. Kom
genast upp.”
”Ja, jag är ju på väg upp — du kan väl
förstå, att jag inte ämnar spatsera omkring i
de våta kläderna”, svarade Anna med retsamt
lugn. Men först ämnar jag föra hem min vän
här”, tilläde hon halft skyggt, halft trotsigt.
’Ack nej, för all del — jag skall nog för-
söka gå ensam”, sade Maria förskräckt och lös-
gjorde sig från Anna, tog hjärtligt adjö af
henne och tillät ej, att Anna följde henne längre
än till gallerporten.
Easter Ebbas fönster smällde åter igen.
Hon hade ett eget sätt att totalt ignorera per-
soner, som hon ej tyckte om, och den unga
flicka, som stått bredvid Anna och bedjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
