Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sägelser och sina skäl, kvarföre hon ansåg sig
ej kunna taga dem.
”Tycker din mamma också detsamma?” frå-
gade Anna bedröfvad och dröjde att taga igen
sin gåfva.
”Ja, mamma säger, att det skulle vara
grym t och ohederligt af oss att begagna oss af
din barnsliga godhjärtenhet.”
”Men det är grymmare att inte låta m ig
hjälpa, där jag kan. Jag menade så väl och
hade hoppats, att du verkligen litade på min
vänskap.”
”Ja, ja ”, sade Maria hastigt och strök lug-
nande den sorgsna Annas hand. ”Om du blott
ej vore ett barn — oh! det är så svårt nu.”
Marias far, som de båda flickorna trott vara
fördjupad i sin tidning, lade sig nu plötsligt
i samtalet.
”Det är just likt dig och mamma att vara
så där opraktiska och storsnutiga”, sade han i
misslynt och förnärmad ton. ”Vi äro fattiga,
min dotter, och det är oklokt att visa tillbaka
allmosor. Tacka du, och var glad till, öfver
denna opåräknade hjälp.”
”Oh, pappa!”
”Nåja, om du är för morsk, så är jag gam-
le man det inte. Jag är familjeförsörjare, jag,
och van att bära bördan för er andra och lida
förödmjukelser, dem min stolta dotter och pö-
siga fru undandraga sig. Gif hit, min unga
dam, jag är den ringaste ibland de ringa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
