Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mottager för min familjs skull tacksamt livad
ni erbjuder.”
Obehagligt berörd af detta talesätt, men
glad öfver denna utgång af saken, lade Anna
pengarna i den gamle herrns utsträckta hand,
hvars fingrar genast likt klor slöto sig därom.
Maria gaf till ett utrop och sjönk tillbaka mot
kuddarna — dödsblek. Stora och förebrående
hängde hennes ögon vid fadern, som skyggt
undvek hennes blick och tog sin hatt och rock
från klädhängaren vid dörren.
”Jag går ut litet”, sade han lågmäldt, skra-
pade med fotterna för Anna och var borta.
Maria grät sakta.
”Du har inget förtroende för m ig”, sade
Anna sorgset. ”Du håller mig för ett barn, ej
att lita på.”
”Ack, om det blott vore detta — ack, om
jag i stället behållit pengarna. Anna — Anna,
min stackars lilla vän, du vet inte, hvart dina
sammansparade styfrar nu vandrar hän.”
Anna vardt förskräckt, och hennes ångest
ökades, då Marias gråt nu blef krampaktig, me-
dan hennes näsduk, som trycktes mot läpparna,
färgades af blod.
”Försök att vara lugn, för Guds skull”,
bad hon enträget.
I detsamma rycktes dörren upp, och två
små nersmutsade, trötta och oroliga gossar, den
äldste ledande en liten klarögd tös vid handen,
störtade in. De frågade efter sin mamma, stir-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
