Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och krage som hans pappa, som var präst, hade
om söndagarne. Kvinnan fick igen sitt kloka,
milda utseende och skulle just börja sitt före-
drag, men i detsamma klefvo två små af de
Grå upp bakom hennes rygg, schasade bort
fågeln Moderlighet från hennes axel och — här
kände Gunnar sitt hjärta stanna af fasa — ville
knacka hål på hennes hufvud för att peta ut
hjärnan och visa, att hennes hufvudskål var
tom. Men de Röda voro påpassliga och körde
i tid bort dem, innan de hunno utföra sitt elaka
uppsåt, och de måste finna sig i att kvinnan
behöll sin hjärna. Men nu togo de Röda män-
nen och satte henne upp på en präktig hvit
häst, sedan hon först fått på sig en rustning af
silfver och purpur och en glänsande hjälm på
hufvudet. Hon svängde sitt svärd, log och
sade: ”Hejsan, nu bär det ut i krig för att
värna fosterlandet. Jag skall föra mina skaror
till seger — vi skola hjälpa de goda, skona de
svaga, men nedgöra de onda.” Då susade ving-
slag i luften, det skymtade hvitt, och i nästa
ögonblick slog sig fågeln Moderlighet ned på
hennes axel och började sjunga så sorgligt:
Du stolta mö, drag ej i krig —
I vaggan gr&ter pilten.
H ans skötsel är så jäm m erlig —
F å tt smifva i tunna filten.
Blef ju st nu snyten af sin far —
M iste kalfva näsan — hu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
