Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Den där pojkflickan duger till ingenting,
mamma — hon har pöst öfver vår m jölk”, sade
Viking föraktligt.
”Å klått m ej”, sade Björn.
”Dä’ ä’ en näll gotte å Elin tyttej om
nälla gottar”, sade den lilla vänliga flickan och
klappade kärleksfullt den stackars förlägna An-
nas kinder med sina små, knubbiga händer.
Modern bannade gossarne för deras otack-
samhet, tog lilla Elin i knät, tackade Anna för
hennes besvär och sade tröstande, att små barn
var det förskräckligt svårt att hålla reda på.
Sedan frågade hon efter Maria.
Anna blef allvarsam och berättade bekym-
rad hvad som tilldragit sig.
Den stackars moderns hufvud sjönk ned
mot hennes lilla sistföddas lockar, och hon satt
en stund alldeles tyst.
”D etta är en ny pröfning. Min Gud, hjälp
mig att bära den”, hviskade hon sedan, satte
ifrån sig barnet och gläntade sakta på dörren
till det inre rummet.
”Är det du, mamma?” hördes Marias m atta
röst fråga, och nu följde ett ljuft, förtroligt sam-
tal mellan mor och dotter, men fullt af sorg
och smärta.
Anna kunde ej höra hvad som sades, men
då fru W edman ropade in henne, sågo de båda
väl mycket sorgsna ut, men undergifna och
lugna.
”M itt stackars barn”, sade fru "Wedman, ”jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
