Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”att det varr förbault läskande att svärra, när
man ble’ ound”.
”Det hoppas jag kan aldrig falla mig in ”,
svarade Anna med afsky. ”När jag var yngre,
brukade jag stampa i golfvet och slå omkull
stolar, och en gång, när jag blef riktigt rasande
på faster, kände jag en stor lättnad genom att
inom mig kalla henne ”drakfaster”. Men nu-
mera, när sinnet rinner öfver, biter jag endast
hårdt ihop tänderna och tar mig en skarp pro-
menad, så går det vanligtvis öfver.”
”Ja, men sau göra inte karrarne. De lägga
nej gu’ inte bann pau sig och dau mau ingen
foudra af auss, att vi ska’ görra det. För serr
du, jag vill ha likställighet i det ena soum i
det andrra.”
Den stackars flickan var så obehaglig, att
det just var synd om henne, och minst sympa-
tiserade Anna med henne, ehuru alla voro eniga
däri, att det varit hon, som med sitt dåliga
exempel förstört Eva.
Farbror Johan och faster Malla voro all-
varsam t betänkta på att begagna tillfället att,
medan faster Ebbas pojkflicka vistades hos dem,
försöka göra folk af henne. De voro goda och
vänliga emot henne och hoppades, att den vid
vänlighet så föga vana flickan härigenom skulle
blifva tillgängligare för deras nitiska omvän-
delseförsök. De gåfvo henne ständiga, milda
förmaningar och tillrättavisningar och upply-
ste henne oafbrutet om hvad som passade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
