Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han henne i den strid, som kvinnorna ute i värl-
den kämpat och kämpa för att tum för tum
tillförsäkra sig och sina medsystrar en drägli-
gare tillvaro.
”Männen ondgöras så ofta öfver att kvin-
norna intränga på deras områden och taga för-
tjänsten ifrån dem”, brukade han säga med sitt
fina, satiriska småleende. ”Men de glömma,
hvilken skada de en gång för alla gjort kvin-
noarbetet, när de, upphörande att gå i krig och
härnad, slogo sig på fredliga idrotter och bygg-
de sina fabriker. Detta är ju i och för sig en
välsignad sak, men det har gjort kvinnoarbetet
till en lyxsak. Då kvinnornas spinnrockar upp-
hörde att surra, deras väfstolar att slamra och
då deras matbodar — hvilka liknade små fästnin-
gar med sina järngaller för fönstren och med
husmodern till kommendant — krymte ihop
till beskedliga matskåp, försedda från charku-
terihandlaren, bagaren och delikatesstillverka-
ren — då blef världens kvinna en annan än hon
varit förut — halft docka, halft ett besvärligt
påhäng. Hon kunde inte länge finna sig i
denna roll, och så har den strid uppblossat, som
kallas Itvinnofrågan och som — märk mina ord,
min vän — männen genom sin oförnuftiga ogen-
het och kvinnorna genom sin ursprungliga flat-
het fram kallat.”
Det var naturligt, att Anna, med dessa sin
lärares ord i friskt minne, skulle drabba hårdt
ihop med faster Malla och hennes flickor, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
