Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ening med frånvaron af all själfviskhet, segrade
nu som alltid hos Maria.
”Ah, du skall få se”, sade hon glädtigt, ”till
våren, då kommer jag nog upp och ut.”
”Jag skall hänga min hängm atta på kullen;
där är så soligt, på samma gång det kommer
friska, milda fläktar från älfven och gransko-
gen på andra stranden. Hela sommaren skall
du ligga där och inte så mycket som taga i
ett arbete en gång.”
”Det blir skönt! Nej, i sommar skall jag
icke arbeta, utan blott hvila.”
Anna satt stum. U tan att upplysa henne
om sanningen hade dock tonfallet i Marias röst
varit så säreget, att det uppfyllde hennes vän
med häpnad.
Men hon kunde nu inte dröja längre, ty
hon skulle med herr Bojsen staka ut den bana
på den tillfrusna älfven, där hon skulle ha sina
dagliga öfningar. Hon kom numera inte förrän
i kvällningen öfver till den sjuka, ty morgnar
och eftermiddagar öfvade hon sig flitigt för
den stundande täflingen, medan herr Bojsen
stod på land och med klockan i hand uträk-
nade resultatet. Men hon tog sig alltid goda
stunder då, läste högt ur en medhafd bok, om
Maria var för klen till att språka, lekte med
lilla Elin eller lärde gossarne att manövrera
med de hela bataljoner af tennsoldater och små
ärtkanoner, som hon skänkt dem, och allas an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
