Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man är — hur dåligt de små barnen ha det.
och Maria — oh, hon är mycket sjuk. Jag
fruktar hon blir sjukare för hvar dag och —
Men Anna kunde inte fortsätta. Hennes
röst skälfde, och plötsligt genomilades hon af en
blixtlik aning om att döden kunde skilja henne
från hennes vän. Hon skakades af kvalfulla
snyftningar, men betvang sig, väl vetande hur
illa fastern tålde dylika utbrott.
”Galna fhcka”, mumlade denna, och tog i
med pappersknifven, så att ett stycke af tex-
ten slets bort.
”Om du visste hur fattigt de ha det och
hur fru W edman får släpa. De skola ej kunna
betala igen ens de små summor, jag skänkt
dem. Jag vet, att fru W edman sålt allt af värde
— det sista som gick i vintras var en liten
guldring, som Maria fått af sin gudfar. Dok-
torn har sagt, att hon skall dricka vin, men
inte ha de råd till det. Jag tänkte, att jag
skulle ha bedt dig om ett par flaskor, men jag
visste ju att det var lönlöst, och nu är jag glad
att jag ej gjort det. Och jag försäkrar, att du
skall ej kunna få igen hvad jag gifvit dem,
med mindre du tar kläderna af kroppen på
dem och sängkläderna, som de ligga på, och
säljer till lika fattiga som de själfva, ty andi’a
lära ej kunna ha gagn af så bristfälliga saker.”
Anna hämtade djupt efter andan och gat
fastern en förkrossande, blick, ty hon hade åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
