Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
talat sig till mod ocli kände harmen på nytt
börja sjuda inom sig.
”Mamsell blir näsvis, tror ja g ”, skrek fa-
ster Ebba och slog med den flata handen mot
sitt bokhäfte. ”Är jag en omänniska, hvasa?”
”Ack nej, faster Ebba. Säg, du skall ju
ingenting göra åt denna sak?”
”Lönar sig ju inte — är ju ingenting att
taga, vet jag. Tror mamsell, att jag vill göra
mig till ett åtlöje, hva?”
”Det kan du aldrig bli, faster Ebba, fast
du är bra konstig ibland”, svarade Anna på sitt
vanliga oförblomerade sätt.
Men detta var långt ifrån att misshaga fa-
ster Ebba. E tt förstulet leende började spela
om hennes läppar, och märkande detta, fortfor
Anna blidt:
”Och du skall ju inte heller säga något åt
fru W edman? Det vore att såra henne på det
grymmaste, och stackars Maria skulle taga hårdt
vid sig, och hon är så klen, faster, så eländigt
klen. Och jag har alltid sagt dem, att du inte
frågar efter hvad jag gör med mina penningar
— och du har ju inte heller gjort det förut.”
”Nej, för det må bli din ensak om du är
slösaktig. Du får sedan finna dig i att vara
utan — du vet att du får intet af mig, inte
ett öre, som du ej själf förtjänat. Jag har ve-
lat, att du i tid skall lära dig att handhafva
pengar och veta hvad de äro värda.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
