Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, jag vet, att du alltid menar väl med
mig, ehuru du ej visar det.”
Dessa Annas ord åtföljdes af en liten suck,
och faster Ebba fick brådt att å nyo skära bland
bladen i sin bok.
”Du har nu skänkt bort dina inkomster.
Du får själf utstå följderna”, sade hon.
”Det gör jag gärna”, svarade Anna gladt,
och härmed afstannade samtalet.
Men då Anna gått ned till det ålderstigna
gamla växthuset med sina färdigtäljda pinnar,
och K atrina kom in med brickan för att börja
duka till tebordet, såg den gamla fröken upp
från sin läsning och sade:
”H ar K atrina hört, hur det är med den lilla
pjåkiga mamsellen här m idt em ot?”
”Illa nog, mycket illa ä’ jag rädder,” sva-
rade K atrina och ruskade sitt gamla hufvud.
”Fast dom märker inget — rakt inget och inte
våran Anna heller.”
haster Ebba teg en stund, och Katrina
skramlade med koppar och skedar.
”Tror Katrina, att det lider mot slutet?”
Faster Ebbas röst lät helt lågmäld, och den
gamla jungfrun förde hastigt förklädet mot
ögonen.
”Jag tror det, så visst som jag tror på vår
Herre. Jag har sett många dö i den sjukdo-
men, å våren ä’ svår för dom.”
Den gamla fröken lät sin blick sväfva ut
öfver trädgarden, där snön smalt för regnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
