Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hon höll inte ord. I stället blef hon
allt svagare, och faster Ebbas present gjorde
ingen annan nytta än den, som den redan gjort,
att skänka glädje för stunden.
Anna förstod sin faster och att hon helst
ej ville bli ansedd och tackad såsom den, som
skänkt gåfvan, och denna sak nämndes därföre
aldrig mellan dem. Men Anna var nu tåligare
än någonsin, och för hvar dag blef hennes ön-
skan innerligare att Marias spådom måtte gå i
fullbordan och hon och fastern blifva något för
hvarandra.
Ännu en gång kom en penningegåfva från
den ”okända”, och så slog Marias timme.
En vårmorgon vaknade Anna vid den vack-
raste fågelsång från de knoppande träden där-
ute. Hon satte sig genast upp, fattad af en
oförklarlig ångest — så mycket oförklarligare
som solen strålade ner från den klaraste blåa
himmel och allt tydde på att det skulle blifva
den härligaste dag.
”Maria är sämre”, tänkte hon dock genast,
klädde skyndsamt på sig och smög ut — sakta
för att ej väcka fastern, som sof och vanligen
började sin dag sent, då den i alla fall alltid
blef lång nog för henne.
Anna sprang tvärs öfver vägen, och ej rädd
för att komma för tidigt, då den flitiga fru
W edman sällan unnade sig ro om morgnarna,
knackade hon på dörren till köket.
Men ingen öppnade. Då vred hon sakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
