Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nHvarför går du inte och lägger dig, mamma”,
frågade hon med sin m atta röst. ”Men jag kun-
de inte svara, utan endast hålla den lilla af-
magrade handen —”
Här började lille Viking gråta, och fru Wed-
man höll upp för att draga gossen intill sig
och blanda sina tårar med hans.
”Så sade hon: ”Gråt inte, moder min, jag
dör nog inte”, men andnöden var mycket svår,
och j ag kunde knappt förnimma orden, och dock
ville hon trösta. Och modern drog sina tre
återstående barn intill sig, medan smärtan fort-
for att gräfva allt djupare fåror i hennes ar
sorg och arbete härjade anletsdrag.
Anna försummade den dagen sina lektioner,
men hvarken faster Ebba eller herr Bojsen sade
något, ty de visste anledningen. De förvånade
sig alla öfver den tystnad och det lugn, hvar-
med den häftiga flickan bar sin förlust; men
slaget hade drabbat för hårdt — det hade nä-
stan förlamat henne.
Då begrafningen skulle bli, smög hon sig
ned i växthuset och sköflade alla sina krukor,
och med darrande händer band hon sedan kran-
sar och buketter och skickade K atrina öfver
med alltsammans. Sedan ställde hon sig tyst
vid fönstret och skådade dit öfver.
Men då kistan bars ut med hennes blom-
mor på, och vinden tog fatt i banden, som
prydde kransen från moster Karna och Gunlög,
och lät dem fladdra liksom ett sista, tillvinkadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
