Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsked ifian den döda, da mmdes hon Marias ord:
”Till våren, då kommer jag nog ut.”
•Ja, nu hade Maria kommit ut efter denna
långa, mörka vinters instängning, men —
huru? I denna dystra, trånga kista — med
slutna ögon och tystnade läppar!
Ja, ut hade hon kommit, men våren och
solen såg hon ej.
Anna brast i gråt. Hon var för ung och
lifskraftig för att fullt kunna förstå, att döden
dock han vara en befriare. Och därföre ville
nu hennes hjärta brista af sorg och medlidande
med vännen, som så ringa fått smaka af lifvets
fröjder, innan hon bäddades ned i den kalla
mullen. Och tillintetgjord af smärta, sade hon
sig, att nu måste hon åter bli lika fattig på
kärlek som hon varit det, innan hon lärde kän-
na den tåliga lilla korsdragerska, som nu bars-
mot grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
