Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men som faster Ebba låtit henne få, ty hon
hade nu upphört att samla fågelägg och i stället
ägnat sig åt vapensamling.
”H u”, sade Gunlög och sjönk behagfullt
ned i en af de länstolar, som hade sin plats
framför fönstrets smakfulla draperier, ”inte för
aldrig det skulle jag vilja sofva härinne en natt
bland alla dessa bevis på våldsdåd, som en gång
blifvit begångna.7
5
”Det som var, är ej”, svarade Anna och
smålog. ”Och dessutom glömmer du hjälte-
bragderna för våldsdåden.”
Gunlög smuttade på sitt kaffe och teg, ty
hon ville ej tillstå, att hon var spökrädd.
”Få vi inte cigaretter och likör?” frågade
Ingeborg, en liten tolfåring, gemenligen Bollan
kallad.
”Hör på den näpna ungen”, utbrast Gun-
lög skrattande.
”Jag följde med hit in, för jag trodde så
säkert, att du, Anna, alltid rökte och drack li-
kör till d itt kaffe, du som är så karlaktig”, fort-
for Bollan, och de andra flickorna smålogo för-
stulet mot hvarandra.
”Sina ovanor få männen ha för sig själfva”,
svarade emellertid Anna lugnt. ”Jag nöjer mig
med att tillägna mig deras företräden i saker
af allvar och vikt.”
”Då springer jag in till padre — jag får
alltid smutta ur hans glas”, sade den lilla själfs-
våldiga flickan och sprang ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
