Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om en stund kom hon igen med en viktig
och ifng min på sitt lilla trinda ansikte. ”Vet
ni, hvad gossarne säga?” utbrast hon andlös.
Med gossarne menade hon sina så väl full-
vuxna som yngre bröder och kusiner.
Nej, hvad då?” frågade Anna vänligt, då
de andra voro^för mycket inne i samspråk för
att ge akt på den lilla pratmakerskan, hvars
skvallersjuka de dessutom kände af gammalt.
”Jo, att Gunlög naturligtvis blir morbror
Axels flicka och att det i alla fall är meningen,
att Edgar skall gifta sig med henne.”
Allmän tystnad.
Gunlög hade blifvit blossande röd och rörde
nervöst om med skeden i sin tomma kopp. Då
de stigit upp från bordet hade moster Karna
kysst henne och hviskat: ”Valet kommer att
ä a pa min lilla solstråle — jag känner det
pa m ig.”
Och Gunlög hade känt på sig detsamma.
Allas ansikten öfverdrogos med en skugga,
nien endast för ett ögonblick, sedan ljusnade de
ater. Den veka, medgörliga Gunlög var myc-
et afhallen af alla, och de insågo, att de, ingen
at dem, kunde täfla med henne i behag och
ullkomhghet, och gladde sig osjälfviskt på
hennes vägnar.
”Ja, naturligtvis blir det du, Gunlög”, ut-
rast Anna hjärtligt, och alla de andra instämde
1 chorus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
