Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Är du inte rysligt, förfärligt glad?” frå-
gade Bollan.
”P rat!” utbrast Gunlög hysteriskt. ”Ni ha
allesammans lika stora utsikter, som jag .”
Men detta motsade flickorna högljudt och
stormande, och de snattrade och kacklade och
bullrade som en hop skator, så att Anna, som
hade så föga gemensamt med dem, snart smög
sig ifrån dem och slöt sig till smågossarne, som
tagit sina skridskor med och nu styrde kosan,
ned mot den tillfrusna ån.
Morbror Axel hade skrifvit, att han skulle
komma några veckor efter sitt bref, och den
dag, han kunde väntas, var hela släkten för-
samlad nere på kajen, där de med spänning
granskade den engelska postbåten, som kom
ångande uppför älfven.
En enstaka, långväga resande stod skild
från de öfriga på däcket, med tuben för ögat,
fröjdande sig åt återseendet af fäderneslandet
och med klappande hjärta granskande vännerna
på stranden.
Där var den äldsta ibland dem, faster Ebba,
långskranglig och mager, med hvassa drag, Fi-
delio på armen och i storståtlig, gammalmodig
kappa af blommigt siden och sammet. Där
gubbarne, där moster Karna, insvept i päls-
verk, så att endast nästippen med sitt alter ego —
luktvattensflaskan — syntes. Där den lilla barns-
liga tant Betty med sin ståtlige son och dotter
och där — där —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
