Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl inte ständigt tala blott om moder och nä-
stans små angelägenheter!”
”Men då Gunlög kommer ut och får andra
vyer, blir hon nog annorlunda. Oh, morbror
Axel!”
”Jag törs ej lita härpå. Vi äro ej vana att
passa upp fruntimmer, men det skulle bli ett
ständigt kånkande på schalar och parasoll och
tältstol. Nej, nej! Och vi skulle aldrig våga
ha ett fönster öppet i kupéerna, och vi skulle
alltid vara nödsakade att färdas i vagn, när vi
ville bese en utsikt. Och himmel, alla hennes
stärkkjolar och krus och fjädervippor — hvil-
ken mängd koffertar och hattaskar det skulle bli!”
”D etta blir ett förfärligt slag för Gunlög!
Oh, morbror Axel, besinna, att det blir samma
förhållande, hvem du se’n bestämmer dig för.
Ack, låt mig tala vid henne, och du skall få
se hur förnuftig hon kommer att bli.”
Glömmande att han skulle promenera, slog
sig morbror Axel ned på backsluttningen i det
unga gräset, bland hvitsippor och gullvifvor
och drog den bestörta och ledsna Anna ned
bredvid sig.
Det later sig ändå inte göra — våra intres-
sen kunna ej jäm ka ihop sig”, sade han all-
varligt öfvertygande.
”Du borde tänka något på Edgar också.
Jag är öfvertygad om att Gunlög skall finna
stor nåd inför hans ögon.”
”Jag hoppas inte detta. Ja, Anna, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
