Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag tycker din målning var så vacker”,
sade kon sakta. ”Det är ej möjligt annat än
att de skulle bli om tyckta och lyckliga. Men
i alla fall skulle de aldrig komma att sakna
kärlek. Jag skulle älska dem så ömt, stödja
och uppm untra dem och småningom skall man
väl också här hemma, hos oss, finna sig i att
flickor bli fria och själfständiga väsen.”
”Så som du själf.”
"Åh — jag — tala inte om mig.”
”H.vårföre inte? Hörpå Anna, har det al-
drig fallit dig in, att jag kunde komma att
bedja dig om att följa oss på vår utrikes resa?”
utbrast han, fattande ett raskt beslut.
”N ej”, svarade hon skrattande, ”och ingen
annan heller. Likså godt kunde du taga ett
vedträ med dig.”
Nu skrattade också morbror Axel så att
tårarna runno på honom. Men i en hast vor-
den allvarsam igen sade han:
”Det alla minst tro, händer dock stundom.
Tänk, Anna, om jag skulle be dig i alla fall.”
”Prata inga dumheter, morbror Axel”, sade
hon strängt, så som hon tilltalade Viking, när
han försummat läsa öfver sina läxor. ”Om också
du skulle vara så dåraktig, så har jag, gudske-
lof, m itt förnuft i behåll.”
”Menar du att du skulle gifva mig afslag?”
”Ja."
Han studsade m ärkbart.
”Jag talar allvarsamt nu, m itt barn.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
