Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de små skrifter jag sändt dig och Gunlög,
att just en sådan flicka som du skulle vinna
den gamle tokens hjärta och att hans gosse
uppfostrats att dela hans smak.”
”L åt oss återvända till Gunlög”, sade hon
hastigt. "Och lofva mig, morbror Axel, att
aldrig nämna detta vidare.”
”Hvarföre, A nna?”
"Jag behöfver hela m itt sinneslugn. Jag
skall ju upp i skrifningarna i öfvermorgon.”
Hon såg förebrående på honom och mor-
bror Axel lade band på sin otålighet att få sa-
ken afgjord, men som han dock ej kunde af-
gifva det begärda löftet, slog han bort allt-
sammans i skämt.
”Parera, att jag hoppar längre än du”, sade
han muntert, då de skulle sätta öfver diket,
som skilj de dem från vägen.
Anna smålog och hoppade, och naturligtvis
blef morbror Axel långt efter henne. Gunlög
befanns hafva ledsnat att vänta på dem, och de
återfunno henne först hemma på balkongen,
där faster Ebba låtit duka upp några förfrisk-
ningar. Hon drack choklad och åt våfflor,
sade, att promenaden och den friska luften
gjort henne så godt — hon hade t. o. m. fatt
aptit — och hoppades att morbror Axel och hon
snart skulle göra om den.
Anna hängde öfver räcket, alltför orolig
och upprörd att kunna äta något. Faster Ebba
m uttrade öfver hennes oförstand och kapriser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
