Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagit reda på morbror Axels tanke om dig, och
tyvärr! han är ej riktigt nöjd.”
Gunlög blef pionröd.
*Jag hoppas, du tog mitt försvar”, sade hon
och såg osäkert på systern, i obehagligt med-
vetande af hur ringaktande hon själf ständigt
yttrade sig om Anna.
”Behöfver du fråga detta?”
Gunlög teg och funderade en stund och
drog och slet nervöst i sina handskar.
”N å ja ”, sade hon omsider, ”jag medger, att
jag inte är skapad att spela någon stor roll
här i lifvet. Morbror Axel är en fantast, men
han borde ej klandra mig därför att jag bjuder
till att göra tillvaron lätt och angenäm för mig,
när jag i alla fall inte kan uträtta något stort.
Jag är en liten hjälplös stackare — det är allt
hvad han kan förebrå m ig”, tilläde hon och tog
på sig en martyrmin.
Anna skakade på hufvudet, där hon satt
på kanten af skrifbordet, med armarna stödda
mot det stora latinska lexikonet i sitt knä.
”Och så äro mina språkkunskaper skrala”,
fortfor Gunlög, orolig och retad på en gång åt
Annas allvar. ”Men jag var ju så klen när
jag gick i skolan och orkade ej att plugga.
Nu läser jag litet engelska och tyska om kväl-
larna för att öfva upp mig, men det är så sömn-
gifvande — vanligtvis somnar jag ifrån alltihop.”
Anna måste skratta. Men det stora lexi-
konet, som hon med en väldig duns slängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
