Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan förargat i Niederwald och som var en
detektiv. Då de båda unga slogo sig ned och
Edgar tog fram skissboken och började rita af
omgifningen, drog han sina ögonbryn i höjden
och såg ut som om han tänkt, att detta var nå-
got för honom att göra ”geschäft” i. Obemärkt
smög han sig närmare och lyckades osedd ka-
sta en blick på ritningen och log riktigt för-
nöjdt. Och att man talade ett för honom okändt
språk, ökade ännu mer hans misstro. Tyst som
han kommit smög han sig bort igen och kom
om några minuter tillbaka med en vaktsoldat.
Det var denne som uttalade häktningsordern.
Edgar for i vädret och Anna var ej sen
att följa honom. Han mätte den grofväxte kar-
len från hufvud till fot med sina flammande,
svarta ögon och höjde handen, färdig att slå
till — upptänd af den lågande vreden hos en
ung man, som med sig vet, att han ej i hela
sin lefnad gjort något, som berättigade till den
skymfliga behandling, hvarför han nu utsattes.
Men med snabb uppfattning inseende den fara
han nu löpte, fick Anna tag i hans arm — ett
kraftfullt grepp — och sade med lugn öfver-
tygelse, ehuru helt blek om kinden:
”Försök att bibehålla lugn och själfbehärsk-
ning, Edgar. Detta är naturligtvis ett misstag,
som det nog skall visa sig, blott vi ha tålamod
att vänta tills allt blir förklaradt. Men sedan
skola vi skratta åt detta äfventyr — storm-
skratta, du —”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
