Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Edgar hai’ nu fattat sitt beslut. Han bo-
sätter sig i Sverige, och jag får dö i m itt
hemland.”
”Åh, tala inte om döden samtidigt med en
sådan lycka.”
”Det är en stor nåd af vår Herre, att han
länkat händelserna sålunda. Jag har m ycket
att vara tacksam för.”
”Jag äfven. Men ännu har jag dock myc-
ket som bekymrar mig. Efter detta härliga
års slut får jag inte ligga på latsidan längre,
utan tänka på att ändtligen infria de förhopp-
ningar, faster Ebba fäster vid m ig.”
”Hur ämnar du då bära dig åt, m itt kära
barn?”
”Vet jag väl det! Ack, jag skulle vilja
utföra något stort och duktigt, men i tysthet,
så att ingen visste därom, men likväl af det
slag, att det lemnade gripande spår efter sig i
tiden och fram åtskridandet — något nyttigt,
och så dö okänd med några få kära. omkring
m ig.”
Morbror Axel tryckte i tyst medkänsla
hennes hand. Minnen från hans egen ungdom
stodo så lifligt för honom — han kände sig
omfläktad af svalkande vindar från de hugstora
tankarnas höjder, och de utöfvade ännu sin
friska, lifgifvande verkan, ty morbror Axel hade
i det stora hela förblifvit trogen sina ideal.
”Råd mig, morbror Axel, du, som är så vis.”
”Tyvärr, det är jag ej. Och jag fruktar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
