Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ak, detta skulle passa lilla Gunlög ut-
märkt. Jag hoppas han lyckas", utbrast Anna
ur fullaste hjärta.
Sa förflöt åter ett par dagar, men då föll
slaget, som för en tid skilde dessa tre lyckliga
människor åt.
Det var ett telegram från Gunlög:
”Faster sämre. Din plikt vara hos henne.
Ses genast. Gunlög.’”
”Oh, morbror Axel — oh, Edgar! Tänk om
hon dör, innan jag hinner hem”, utbrast den
förkrossade Anna och blickade hjälplöst från
den ene till den andre.
”Du kan omöjligt fara ensam — jag led-
sagar dig”, sade Edgar bestämdt.
”Tack, men jag får inte vara så själfvisk.
Morbror Axel får inte mista oss båda. Och
själfva resan är ju på det hela en småsak”, till-
lade hon suckande.
Och härvid blef det. Morbror Axel satte
sig att studera tåg- och tidtabeller, och med
tungt hjärta gick Anna till sina packnings-
bestyr.
”Jag har varit alldeles f§r lycklig”, mum-
lade hon, medan Edgar med dyster min snörde
igen hennes bär-rem. ”Jag höll på att bli själf-
visk och nöjeslysten, och det är nog bäst, att
sötebrödsdagarna nu äro slut.”
”Antingen blir faster Ebba bra eller också dör
hon”, sade Edgar med en viss energisk kallsin-
nighet. ”Men i hvilket fall som helst förenar du dis’
O
Tvillingsystrarna. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
