Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A nna”, sade Gnnlög tveksamt. ”Jag tror i alla
fall, att lion tycker om kenne.”
”Nå ja, lika barn leka bäst”, fnyste Yiktor
föraktligt. ”Men lika godt. Kommer blott Anna
liem, så behöfver du ej en dag längre uppoffra
dig”, tilläde han, ty han var öfvertygad om att
det blott var samvete och plikt, som kom Gun-
lög att tveka.
Hennes drag ljusnade helt och hållet. Ja,
så blefve det bäst. Hon kunde genast resa till
någon badort och rekreera sig; juvelsmycket
skulle tvifvelsutan medfölja och moster Karna
snart komma efter.
”Men hur få hem henne”, suckade hon
längtansfullt. ”Morbror Axel lär nog ej släppa
henne — det har han tydligt visat — och Ed-
gar låter ju helt förälskad i sina bref”, tilläde
hon med ett konstladt skratt.
Viktors blick for skelande omkring och han
undvek att se på henne, då han svarade:
”Afsänd ett telegram, det gör mer effekt.”
”E tt telegram ?”
”Ja, att faster är sjuk och att Anna bör
resa genast. Hon skall ej våga annat än hör-
samma en sådan kallelse, och de ej häller att
kvarhålla henne.”
”Men — men det är ju egentligen ej något
farligt med faster”, invände hon skyggt. ”Och
doktorn säger, att hon snart blir bra igen, blott
hon noga följer hans ordinationer.”
”Läkare misstaga sig ofta”, sade Viktor öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
