Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verlägset. ”Nåväl, det kan ju kända, att detta
är ett litet bedrägeri. Men det förblir mellan
dig ock mig, Gunlög. Ock du kan dessutom
lugna ditt samvete med att du länge nog gjort
kvad som åligger Anna. A tt narra kem kenne
är egentligen blott att återkalla kenne till ken-
nes försummade plikter.”
Sålunda fortfor kan, eggad af sin ovilj a för
Anna ock sin medkänsla för Gunlög, att reson-
nera bort både sina egna ock kennes betänk-
ligketer. Ock innan de lämnade konditoriet
kade Gunlög skrifvit det telegram, som blef
ett sådant kårdt slag för Anna, ock V iktor
stoppade det i fickan för att afsända det,
rädd att kon kunde ångra sig.
Men det gjorde kon ej. Hon var nog både
rättsinnad ock godkj ärtad — där kennes egna
intressen ej kommo i vägen. Men olyckligtvis
gjorde de det nu. Ock så afsändes detta tele-
gram, som så grym t slet ankungen från de enda
vänner kon lyckats förvärfva sig, utan att Gun-
lög kunde fullt inse det orätta i sitt kandlings-
sätt. Ock ej keller tänkte kon, i sin själfvisk-
ket, på den ångest kon utsatte Anna för ge-
nom detta telegram — ångest för att den gamla
fastern kunde dö, innan kon kunne kem ock
fasa för ett återinträde i de gamla förkållan-
dena igen, ifall kon ej vore död ock togeem ot
kenne med lika kallsinnigket som kon låtit
kenne fara. Dubbelt smärtsamt skulle detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
