Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kännas ofvanpå de kärleksfulla solskensdagarna
med morbror Axel och Edgar.
Betydligt lättare om hjärtat for Ckmlög
hem igen med spårvagnen och fann vid sin åter-
komst fastern rätt kry och till och med munter.
Hon hade haft ett bref från Anna, som be-
klagade Fidelios död, som hon så sent fått veta,
då faster Ebba, oviss om den ton hon borde
anslå, skyggt afhöll sig från att skrifva alls på
sista tiden, och den lätjefulla Gunlög uppskju-
tit därmed i det längsta.
Men medan faster Ebba berättade nyhe-
terna från W iesbaden och läste upp små styc-
ken ur Annas bref, satt Gunlög och skrufvade
på sig. Hon måste naturligtvis tala om sitt
tilltag med telegrammet och fruktade att faster
Ebba skulle bli vred och afsända ett mottele-
gram. Nej, hon kunde ej komma sig före med
den svåra bekännelsen — hon ville afvakta ut-
gången —; nu var det i alla fäll gjordt.
Och ej vetande, att hvar minut redan förde
hennes flicka närmare henne, gick faster Ebba
till sängs. Men frampå natten uppväcktes det
tysta huset af en häftig ringning på gallerpor-
ten. Det var morbror Axels svartelegram till
Gunlög, och nu måste denna fram med den
svåra förklaringen.
”1 morse, då du höll på att svimma, blef
jag så skrämd, att jag i häpenheten afsände
ett telegram till Anna, att hon borde resa ge-
nast”, stammade hon och kände sig mycket brotts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
