Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom sucka af ängslan — då kröp Gunlög
djupt ned under täcket ocli måste bita i kud-
den för att ej ropa högt af ångest. Fasansfulla
syner af skeppsbrott stodo för henne, och hon
tyckte sig se Anna flyta på det stormuppfyllda
hafvet, med brustna ögon och ett fridfullt ut-
tryck på sitt unga ansikte, dubbelt hvitt och
stilla i månens bleka ljus bakom de sönderslitna
skyarna. Hon hackade tänderna och kallsvet-
tades, och den hemska synen höll henne vaken
hela natten. Först frampå morgonen, då stor-
men tycktes sakta af, föll hon i en lätt slummer.
Så bröt lördagen in — strålande ljuf och
vacker efter de föregående dagarnas rusk. Man
var uppe i tid, och faster Ebba skickade ett bud
a tt hålla utkik vid hamnen. Tysta och för-
stämda satte de sig till frukosten. Faster
Ebba ögnade igenom morgontidningen.
Men plötsligt gaf hon till ett hest anskri,
sträckte ut armarna i luften och sjönk med-
vetslös tillbaka i sin länstol.
Blixtsnabbt for den tanken genom Gunlögs
hufvud, att nu var olyckan kommen — nu skulle
hennes onda aning bli visshet. Det gafs ingen
pardon. Men hon kände plötsligt, att ett fruk-
tansvärdt ansvar fallit på henne och att hon
mnste halla sig upprätt. Med temlig fattning
tillkallade hon K atrina att taga vård om den
afsvimmade, sedan tog hon upp tidningen.
Hennes pupiller vidgades af fasa, men hon bet
Tvillingsystrarna. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
