Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte stode ut hos oss. Det föresväfvade mig, att jag
endast hade att vända er ryggen. Men då jag såg
er gå sålunda, ensam i nattens mörker, då greps jag
af medömkan — sorg och medlidande både med er
och oss. Och så kastade jag på mig kläderna, för
att skynda efter er och erbjuda er den hjälp, som
jag möjligen kan lämna.”
Det var något i den resignerade, milda rösten
som skar mig i hjärtat; jag tryckte hennes hand och
framstammade några ursäkter.
”Att ni måste fara, inser jag nog, men vill ni
icke dröja tills i morgon — det såge något bättre
ut för oss.”
”Jag skall säga er, hur det är, jag fruktar ända
till panik obehagliga uppträden. Jag kan icke se
frilherrinnans missräkning — kanske vrede — uthärda
hennes öfvertalningar.”
”Jag skall underrätta mamma, några öfvertalnin-
gar behöfver ni ej befara.”
Jag teg åter. Med en suck affärdade jag tanken
på den mjuka, jämförelsevis propra hotellsängen, ty
naturligtvis, tänkte jag, måste jag nu invänta mor-
gondagen för min affärd.
”Felet är kanske mitt, att ni råkat ut för dessa
obehag, ty genast jag såg er elegans, borde jag ha
varnat er, inseende att ni ej vore något för oss.”
”Ni borde ha gjort det”, utbrast jag impulsivt.
”Jag hade det också i tankarna. Men så antog
jag, att ni nog blifvit varnad tillräckligt förut. Folk
känner oss”, sade hon bittert. ”Kanske skulle ni
inte ha brytt er om min varning, och så tänkte jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
