- Project Runeberg -  Vinddrifne /
29

(1894) [MARC] Author: Ellen Idström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

endast kände hvarandra från i går, utan som två
vänner. Säg, ni misstycker ju inte, om jag säger rent
ut till er min tanke om vissa saker.”

Jag slog ut min pläd, så att den skulle räcka
om oss båda och bjöd henne maka sig närmare mig.
Till en början var hon blyg och reserverad; men
halfskymningen, det melankoliska droppet i den våt-
lummiga dälden, de disiga vällukterna från det mos-
siga kärret på andra sidan vägen, skyarna, som
likt osälla andar jagades omkring däruppe, förmör-
kande sommarnattens blomrika skönhet, allt gjorde
sitt till att förinta världsdamen i mig och framkalla
en känslig vältalighet, inför hvilken hennes reserve-
rade hållning alldeles föll undan.

Och snart sutto vi med armarna om hvarandra,
likt två skolflickor, och all förbehållsamhet var sin
väg. Det var nog jag som talade och berättade
mest. Vår förlofnings- och giftashistoria, hur vi
blifvit bekanta genom morbror, som är major vid
Totos regimente, om mitt missfall i vintras, om våra
planer att resa till Spanien i höst och de reseskil-
dringar vi ämna skicka till hvar sin tidning efter
vår olika individuella uppfattning. Hennes historia,
stackars flicka, kände jag ju till förut, och natur-
ligtvis ville jag inte förödmjuka henne med ett upp-
repande däraf. Jag lät henne veta, att jag ej var
obekant med hennes familjeförhållanden. och att jag
ändå ville vara kennes vän, hvilket inbragte mig en
entusiastiskt flickaktig kyss på handen af henne.

Gud vete, hur länge vi skulle ha hållit på så-
lunda, hade icke den murkna gamla bänken plötsligt
brakat ihop med oss, så att vi ett tu tre! lågo där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ievinddrif/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free